Hallabäcken

Om platsen

Hallabäcken Er r— Fallna trädstammar är viktiga ur naturvårdssynpunkt och perfekta broar om man vill ta sig över bäcken. Hallabäckens dalgång löper längs Söderåsens branta förkastningslinje mot sydväst. Området har många naturvärden att erbjuda; fåglar, växter, fjärilar, fisk, storslagna stenbrott och såklart Hallabäcken själv som är ett ovanligt rent vattendrag. Dalgången är ett omtyckt strövområde och hela området blev nyligen förklarat som naturreservat. Naturvärden Hallabäcken är relativt opåverkad av vattenföroreningar och mänskliga aktiviteter vilket gör att bäcken har höga biologiska värden såsom rikt varierat fågelliv och artrik bottenfauna. Här trivs forsärla, strömstare, kungsfiskare och mindre hackspett. Varje år leker öringar i bäcken vilket lockar många besökare. Inom dalgången dominerar lövskog med bok och avenbok på sluttningarna och längre ner skuggas bäcken av ask, ek och al. Hela dalgången har en riklig förekomst av död ved, vilket gynnar många organismer som till exempel insekter, svampar och fåglar. I dalgången finns många sällsynta mossor och lavar som är knutna till vattendraget och omgivande alkärr. Geologiskt är det ett värdefullt område med både storslagna raviner och häftiga grusterrasser. Besökstips I stenbrottet bröt man tidigare diabas och amfibolit. Stenbrottsmaterialet användes för att göra ornament- och monumentalsten, såsom gravstenar. Brottet är nerlagt sedan 1980-talet men fortfarande kan man hitta högar av kvarlämnat restmaterial, både den mörka diabasen och amfiboliten som glittrar med sina röda granater. Åvarps fälad är ett nurreservat som ligger på Söderåsens branta, sydvästra förkastningsbrant. Området har en intressant kärlväxtflora med bl a vitskråp och den rödlistade skogssvingeln. Fälad är ett gammalt och fortfarande använt, sydsvenskt ord för betesmarker på det som var allmänningar eller utmarker. Fälader återfanns oftast på magra, kuperade och steniga marker med inslag av spridda träd och buskar, marker som inte kunde brukas som åkereller slåtteräng. Med enefälad menas en fälad med starka inslag av enbuskar. För att fälader ska bevara sin karaktär och inte växa igen till skog, måste träd och buskar gallras och marken betas av till exempel får eller kor. Ordet fälad har samma ursprung som det danska (östdanska) ordet felled och är sammansatt av fe = nötkreatur och lath = landområde.