Domsten

Om platsen

Domsten är en tätort med cirka 600 invånare i Helsingborgs kommun i Skåne län. kan Domsten är ett gammalt fiskeläge i Allerums socken, beläget längs Öresundskusten cirka 10 kilometer norr om Helsingborg. Fiskeläget Domsten har troligen haft permanent bosättning sedan 1500-talet. Näringsfånget har varit en kombination mellan fiske och jordbruk. På 1800-talet förekom det även rederiverksamhet i läget. Fiskerätten har i gången tid varit knuten till godset och fiskarna i Domstens fiskeläge var underställda Kulla Gunnarstorp. Bebyggelsen i läget är blandad. Det finns både äldre jordbruksbebyggelse, längor i korsvirke och tegel, gathus och moderna sommarhus. Domsten har en tydlig prägel av fiskeläge och sjöfartssamhälle. Hamnen är ett pittoreskt fiskeläge med både fritidsbåtar och en och annan fiskekutter. Strax norr om hamnpiren finner du en 200 meter lång sandstrand med Blå Flagg. Du kan även bada från en cirka 30 meter lång brygga med två badstegar Samhället ligger utsträckt längs huvudgatan Bygatan mellan stranden och landborgsryggen inåt land. Det är ett utpräglat kustsamhälle med egen småbåtshamn och från Bygatan går flera tvärgator som ger utblickar mot Öresund. Det finns flera bevarade korsvirkeshus, särskilt i ortens norra del. Landskapet kring Domsten domineras av ett välbevarat jordbrukslandskap med inslag av skogspartier, bland annat tallskogar i norr och i söder. Norr om orten finns Domsten-Viken naturreservat som är ett Natura 2000-område vid Grå läge, Christinelunds ädellövskog och i öster och söder finns Kulla Gunnarstorp naturreservat. Skola och livsmedelsbutik finns i Hittarp-Laröd och i Viken. Den äldsta bevarade källan för ortnamnet i skrift kommer från 1575 i samband med byggandet av slottet Kronborg i Helsingör, där tegel till bygget skeppades ut från "Dompsthenen till Krogen.” Förleden Dom kan komma från den tidigare fuktmarken i nordöstra delen av byn. På gamla kartor benämns detta område Dompäng (fuktäng). Jämför tyskans dampf, ånga eller rök. Vissa hävdar att namnet hänger samman med en möjlig domarring från forntiden. Någon sådan har däremot inte kunnat påfinnas. Efterledet kan syfta på den stenrika stranden. Andra varianter av namnet har förekommit, till exempel "Dumstens hus” 1583, "Damstenns hus” i 1593 års jordebok och "Domesthien” ur 1596 års mantalslängd. Man har hittat boplatser från stenåldern i landskapet, liksom gravsättningar från bronsåldern, men den nuvarande permanenta bebyggelsen härstammar med största trolighet från 1500-talet. Orten drabbades hårt under pesten våren 1711, som trots stora insatser spred sig till flera av samhällena norr om Helsingborg. Domsten kom under lång tid att isoleras helt från omvärlden då vägarna till Helsingborgstrakten bevakades av militär. De som avled av farsoten begravdes i en pestkyrkogård, som idag kan ses som en strandäng på Bygatans västra sida. Bebyggelsen vid 1800-talets slut var koncentrerad till den nuvarande norra delen av orten då Kulla Gunnarstorpsgods ägde marken som gränsade till orten i söder. I 1877 års mantalslängd kan man läsa att orten vid denna tid bestod av 21 fiskare och 12 fiskebåtar. Domsten började på 1920-talet expandera söderut i och med att man kunde friköpa flera hus från Kulla Gunnarstorp och det är från denna tid som den största delen av Domstens nuvarande bebyggelse finns bevarad. På 1930- och 1940-talen tillkom flera sommarhus i ortens södra del, som så småningom ersattes av åretruntbostäder. Skådespelaren Nils Poppe levde under en lång tid, fram till sin död, i Domsten under sin tid som teaterchef för Fredriksdals friluftsteater. Konstnären och glasformgivaren Bengt Orup bodde och verkade i Domsten från 1941 till sin död 1996. Konstnären och designern Stig Lindberg hade också sin sommarbostad och ateljé i Domsten från 1959 fram till sin död 1982.